Betydelse-Balansräkning

Balansräkning.

Redovisning som ingår i myndighetens årsredovisning och delårsrapport. Balansräkningens syfte är att visa myndighetens tillgångar, skulder och kapital.

En myndighet äger i formell mening inga tillgångar utan förvaltar dem för statens räkning. Varje myndighet ska ändå upprätta en egen balansräkning i vilken förvaltade tillgångar redovisas på samma sätt som om myndigheten hade ägt dem. Myndigheten redovisar härigenom den andel av statens tillgångar och skulder som den förvaltar.

Det kapital som myndigheten redovisar är på motsvarande sätt den andel av statens kapital som statsmakterna ställt till myndighetens förfogande. (ESV 1995:55, s. 15)

I bokföringsförordningen och i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. samt i ESV:s föreskrifter till dessa förordningar finns bestämmelser om utformningen av balansräkningen.

Balansräkning

Tillgångar

I. Immateriella anläggningstillgångar

II. Materiella anläggningstillgångar

III. Finansiella anläggningstillgångar

IV. Utlåning

V. Varulager m.m.

VI. Fordringar

VII. Periodavgränsningsposter

VIII. Avräkning med statsverket

IX. Kortfristiga placeringar

X. Kassa och bank

Ansvarsförbindelser

Kapital och skulder

I. Myndighetskapital

II. Fonder

III. Avsättningar

IV. Skulder

V. Periodavgränsningsposter

(Tabell 1. Uppställningsform för balansräkning)

Balansräkningen har en tillgångssida och en sida för kapital och skulder. Tillgångarna redovisas i den ordningsföljden att de i huvudsak blir mer likvida ju längre ner i kolumnen de återfinns.

På kapital- och skuldsidan är innebörden av begreppet kapital annorlunda i staten än i näringslivet. Något aktiekapital finns inte utan i stället finns några specifika kapitalformer som kommer sig av de olika möjligheterna att finansiera tillgångar. En myndighet kan ibland också förvalta fonder, som är en speciell typ av kapital.

Två specifikt statliga poster är Avräkning mot statsverket och Årets kapitalförändring.