Ofta tänker vi oss att en effekt leder till en annan effekt, som i sin tur leder till nästa effekt osv. En schematisk beskrivning av sådana kausala förhållanden brukar gå under benämningen "effektkedja".

Det är viktigt att identifiera vad som kan betecknas som den statliga verksamhetens effekter. Att vi kan konstatera att tillståndet i ett politikområde har närmat sig målen för detta politikområde är inte tillräckligt för att vi ska kunna tala om effekter (jmf. måluppfyllelse). Det är först då vi har skäl att påstå att förändringarna har sin orsak i de statliga insatserna som vi kan tala om effekter.

De säkraste påståendena om orsak och verkan kan erhållas från studier baserade på det klassiska experimentets principer. Dessa principer säger bl.a. att vi samtidigt och över tid behöver studera två grupper (experimentgrupp och kontrollgrupp) för vilka allt annat än själva insatsen är lika. Emellertid kan det klassiska experimentet endast fungera som idealtyp för studier av statligt initierade samhällsförändringar. Ett slumpmässigt urval kan förvisso garantera likheten mellan grupperna, men när en åtgärd riktar sig till alla individer i en naturlig grupp blir det omöjligt att hålla isär experimentgrupp och kontrollgrupp. En alternativ ansats kan vara det s.k. kvasiexperimentet. För sådana studier gäller bl.a. att likhet mellan grupperna åstadkoms genom matchade urval. Dock är det kvasiexperimentella upplägget inte alltid 100-procentigt i undersökningar av den statliga verksamhetens effekter. I det normala samhällsbruset kan ytterst få faktorer konstanthållas så länge att det med säkerhet kan fastställas vilken eller vilka faktorer som orsakar skillnaden mellan grupperna.

Däremot är det alltid möjligt att utifrån en effektkedja (som är en modell av en serie orsakssamband) ge teoretiska argument för att en viss statlig insats påverkar samhällsutvecklingen i den eller den riktningen. Empiriska data kan då – i bästa fall – fungera som stöd för ett effektkedjeresonemang. Detta oavsett hur studien är upplagd, om mätning sker före och efter en ny lag som berör alla individer i en naturlig grupp, före och efter en försöksverksamhet som berör vissa individer i en naturlig grupp eller om jämförande studier görs mellan flera länder. Grundregeln är dock att ju närmare en förväntad effekt befinner sig från den genomförande myndighetens prestation (som vi tänker oss som den utlösande faktorn i effektkedjan), desto säkrare kan vi vara på att det finns ett orsakssamband. Samtidigt kan information om väldigt näraliggande effekter vara tämligen ointressant. Vad man i så fall vinner i säkerhet förlorar man i informationsvärde.

Absolut säkerhet och högt informationsvärde är alltså en kombination som knappast är möjlig. Men att därmed säga att effektstudier inte bör göras är att ställa för stora krav på säkerheten. Effektstudier med liten säkerhet är trots allt bättre än inga effektstudier alls.