Den beskrivande eller rena måluppfyllelseanalysen är i många fall enklare att genomföra än effektanalysen. För att skapa en bild av i vilken utsträckning ett mål är uppnått behöver i allmänhet endast två villkor vara uppfyllda. Det ena är att målet är operationaliserat, dvs. att någon kvantifierbar aspekt i målet har blivit urskiljd. Det andra är att den kvantifierbara aspekten i målet är jämförbar med de empiriska data som finns tillgängliga eller är möjliga att samla in. Både mål och empiriska data måste kunna beskrivas enligt samma skala. Den gemensamma skalan är en förutsättning för att kunna pricka in var någonstans ett uppnått tillstånd befinner sig i förhållande till målet.

Ett par problem med måluppfyllelseanalysen är att målformuleringar kan rymma mer än vad som är möjligt och rimligt att kvantifiera. För det första går det bara att samla in användbara data om ett måls mätbara aspekter medan de viktigaste aspekterna i målet kanske är omätbara. För det andra kanske mängden mätbara aspekter i ett mål är så stor och oöverskådlig att oavsett hur många aspekter som blir mätta kommer det alltid att finnas en mätbar rest som inte blir mätt. En "lösning" till dessa problem kan vara att försöka hitta relevanta indikatorer för måluppfyllelse – givetvis då med förbihållet att en viss osäkerhet måste finnas underförstådd i tolkningen av de resultat man får fram.